Fotografen


 

Det var här det började en gång - med sportfotograferingen. När vi behövde actionbilder 2006 från cyclo-cross-tävlingarna, som då började etablera sig, fanns det inget annat att göra än att plocka fram kameran och börja fotografera. Och på den vägen är det sen dess.
 

En resande sportfotograf ute på uppdrag. Här i tåget "somewhere in UK" sommaren 2010.

 
 

Annars var det den här miljön som gällde. En stämningsfull kväll på Nidingen, maj 2009, Skärsnäppor vilar för natten.

 


 


 
Bildutställning på Sportmässan i Jönköping den 19 och 20 november 2011
Tårar av motgång och framgång

"Jag stod längs banan i Houffalize när Alexandra Engen gjorde sin internationella tävlingsdebut som junior och gråtandes tvingades bryta efter en chockupplevelse i den extrema värmen och det tuffa motståndet. Och jag stod vid det träd som hon, dagen innan OS i Peking, kraschade emot och bröt nyckelbenet. Och många gånger därtill har jag sopat ihop spillrorna av en sargad och uppgiven liten tjej från Bankeryd när verkligheten visat sina hårda sidor. Men jag har också varit med i glädjestunder runt om i världen där framstegen har gett henne den bekräftelse som alla aktiva behöver för att kämpa vidare på vägen mot det stora målet. 

Att säga det med munnen klarar de flesta. Men att faktiskt stå där, överst på pallen, och dra på sig den regnbågsfärgade tröjan är få förunnat. 2011 vann Alexandra Engen världsmästerskapen i Kanada och då var tårarna där igen, på oss båda. Även om Alexandra Engen redan fyllt CV´t med många fina meriter har hon en lång resa kvar till den absoluta toppen bland världens seniorer. Vägen dit kommer fortsatt att bestå av både framgång och motgång - det vet hon.

Andreas Danielsson, SOK

Cyclesport.se om utställningen!


 
Nytt personligt rekord!

I Cykeltidningen Kadens februarinummer 2012 slog jag nytt personligt rekord. I ett bildreportage från Cyclo-cross VM i Belgien publicerades 13 av mina bilder. Här är två av uppslagssidorna:

 

 
Tidningen Kadens - Prolog!

Saxat från Cykeltidningen Kadens 04:12:

 
CYKELGALAN 2012

Prisutdelning tillsammans med Roberto Vacchi - Årets Förening!
 
Sista egna cykelbilden!

CYKELGALAN 2012 och de två pristagarna Alexandra Engen och Fredrik Kessiakoff

 
Utcheckad!
 

Cyclesport.se, julintervju:

2012-12-24/GÖTEBORG

Jahn Ekman - tiden i cykelsporten är över för mig

Vid julgranen på Torget i Mölndals Centrum avslutar vi intervjun med Jahn Ekman

 

"Vill man vara med och påverka och skapa förändring så behöver man vara på insidan". Dessa ord kommer från Jahn Ekman, ordförande i Svenska Cykelförbund fram tills för tolv dagar sedan. I en lång intervju med Cyclesport.se berättar han vad det var som lockade honom till cykelsporten, och varför han nu kommer att ta ett kliv bort från den.

– Min cykelkarriär är över nu, förklarar Jahn Ekman när vi sätter oss vid bordet på det lilla fiket i Mölndals Centrum. Det är ett förtecken av vemod men ett väl förankrat beslut hos den karismatiske västkustbon.

Ekmans möte med cykelsporten kom bara för några år sedan. Som yrkesmänniska har han jobbat både i Sverige och utomlands i olika stora organisationer, många gånger som ledare och chef. När han blev VD på grossistföretaget Grahns i Motala så bestod verksamheten bland annat av distribution av Merida, FSA och flera andra varumärken med cyklar, tillbehör och komponenter.

– Det hela har varit en oväntad och inspirerade resa som började med att vår försäljningschef på Grahns slutade. Han var själv en hängiven cyklist och hade dragit igång en massa olika cykelprojekt som vi andra fick ta över.

När företaget behövde fotografier för att kunna använda i sin marknadsföring från ett av sin projekt så föll jobbet på Jahn. Som fågelskådare hade han både den fotoutrustning som behövdes samt intresset och kunskapen för att ta bra bilder.

– Jag åkte till Åstorp för att fotografera cyklister. Det var min första cykeltävling. Där väcktes ett intresse som blev starkare ju mer kontakt jag fick med cyklisterna och folket omkring.

Samma år mötte han en ung Alexandra Engen som hade ett sponsringsavtal med Grahns.

– Jag reste till Svenska Cykeldagarna i Falun. I bagaget hade jag en helt ny kollektion av produkter från Time. Det var tjejdesign och jag tänkte att det var perfekt för den unga tjejen. Jag blev ganska överraskad när hon ratade hela idén. Alexandra ville inte åka med tjejgrejer.

Den redan då mycket målmedvetna juniorcyklisten hade inga planer på att välja design före kvalité. Engen ville köra med killgrejer för att det var den bästa utrustningen.

– Det mötet var början på en vänskap som har ett eget kapitel i min cykelresa. Det var den första personliga kopplingen till cykelsporten.

Det är personerna i sporten som engagerat Ekman. Arbetet med marknadsföringen av Merida i CX-Cupen gjorde att han träffade Anki Eriksson från Borås. Nästa möte som kom att betyda mycket för honom var Andreas Danielsson, dåvarande förbundskapten på MTB.

– Andreas engagerade mig i att följa med till Australien på MTB-VM 2009. Det var ett testuppdrag för att se vad vi kunde göra med mig som fotograf och för pressinformation. Under tiden i Australien fick jag ett mail från en redaktör hemma Sverige med frågan "Vad är det som har hänt? Det här är ju jäkligt bra! Så bra information har det aldrig skickats ut från landslaget". Det var en kick som inspirerade mig att fortsätta.

När Projekt Svensk Cykel startade i maj 2009 framhölls CX-gruppens arbete som föredömligt. Ekman hade engagerat sig för cykelcross och tillsammans med bl.a. Anki Eriksson och projektledare Anders Grönqvist.

Inför säsongen 2010 tackade Jahn ja till att följa med på alla världscuptävlingar på MTB, han sa nej till att bevaka landsvägslandslaget. Resan med MTB-cyklisterna gav honom kraft och "hur mycket inspiration som helst". Återigen så resulterar arbetet i en mängd möten. Cyklisterna och deras situation, framtidsplaner och förutsättningar intresserar honom samtidigt som de internationella kontakter som han knyter med både pressfolk och cykelledare ger honom insikt och perspektiv på sporten som helhet.

2010 blev Alexandra Engen europamästarinna. Hon vann helt oväntat. Inte ens när cyklisterna gick ut på sista varvet så var det någon som tippade henne som segrarinna. När hon kom in på upploppet och det stod klart att hon skulle vinna så blev det starka känslor för den svenske fotografen.

– Det blev en känslostorm för mig, att se den där tjejen som jag jobbat med i många år gå mot en så stor seger gjorde mig skakig. Jag fick be en av mina kollegor om hjälp med bilder, så mycket påverkade det mig, ler Ekman.

Samma år blev Engen U23-värdmästarinna.

Frågan om en tjänst som kommunikatör på SCF aktualiserades och Ekman hade skrivit rapporter på ämnet. Hans engagemang ledde till att han tillfrågades om han ville ingå i förbundsstyrelsen.

– Jag accepterade ett uppdrag som skulle vara ett år. Jag visste från mina resor med landslaget och på tävlingar i Sverige att det var ett gigantiskt avstånd mellan de aktiva och förbundsledningen. Redan på hösten, ett halvår efter förbundsmötet, så hade jag och min styrelsekollega Eva-Lena Albihn bestämt oss för att sluta i styrelsen. Det fanns inget klimat i styrelsen som man kunde bedriva något arbete i.

Ekman var besviken på styrelseuppdraget. Han hade en bild av att kunna jobba med cykelsporten men styrelsemöten som var så långa att de inte kunde avslutas samma dag och ärenden som aldrig kom till beslut av olika anledning gjorde det omöjligt att åstadkomma någonting. Diskussioner kring egna organisationen och vad var och en gör i sitt jobb var bannlysta av ordföranden.

– Vi (Ekman och Albihn red. not.) sökte oss till Göteborgs CF istället. Styrelsekollegor uppfattade signalerna om att vi var på väg bort och uppvaktade oss för att förmå oss att bli kvar. Vi gjorde en idé om en framtida verksamhetsplan, ett manifest som presenterades i vintras.

Svensk Cykelsport sa ja till manifestet och Ekman blev ordförande i mars vid förbundsmötet. Jahn gjorde ingen hemlighet av att han inte avsåg att göra karriär som styrelseordföranden, planen var att sitta i två år, jobba med organisationen och sedan lämna över till resterande styrelse.

– Det första jag gjorde som ordförande var att träffa generalsekreteraren och personalen på kansliet för att informera mig och för att informera dem.

– När vi började jobba med organisationen så engagerade vi snabbt en grupp med människor som varit med i sporten länge. "De rivna lejonen" brukar jag lite skämtsamt kalla dom. Vi i styrelsen har haft möten på olika håll i landet för att samla in så mycket tankar som möjligt bland sportens fotfolk, cyklister, arrangörer och klubbar. Större arrangörer som t.ex. Vätternrundan och Vasaloppet bidrog med sina tankar erfarenheter. Det var så den nya organisationsstrukturen formades.

Starten på ordförandeskapet kom av sig i samband med en läkarkontroll i våras. Ett problem i hjärtat ledde till en snabb operation och en tids sjukskrivning. Efter en medial, och PR-mässig framgång i samband med VM på landsväg i Köpenhamn ledde till att Jahn accepterade att bevaka både VM på landsväg och MTB samt OS under sommaren 2012. När Cyclesport.se träffade Jahn i London var det en glad man på väg att återhämta sig från en tuff operation. Under OS-tävlingarna var han bland annat Svenska Olympiska Kommitténs pressattaché på cykeltävlingarna, något som han knappast kunde ha föreställt sig när han först var och fotograferade cyklister i Åstorp.

– När MTB-VM kördes kände jag mig helt frisk. Jag travade uppför sluttingar och klarade av det varma vädret. Det kändes fantastiskt, både för mig själv och med de svenska framgångarna, inte minst Alexandras VM-guld.

Efter VM på landsväg kavlades ärmarna upp för att sätta alla beslut på plats med den nya SCF-organisationen. Det var en jänkadans där olika parter drog åt olika håll. Efter en tuff fredag med möten både i Mora och hemma hos Anders Karlsson i Borlänge följd av en körning hem till Pixbo i snömodd så kom en lördag med 12-årskalas för barnbarnet.

– Jag lämnade kalaset i ambulans. Det har tagit mig mycket hårt, säger Jahn och är tydligt påverkad av sina egna ord och tankarna på händelsen. Hjärtat och kroppen sa att nu hade han jobbat lite för hårt lite för länge. På sjukhuset gav läkaren honom valet att lugna ner tillvaron eller riskera att hjärtat stannar för gott.  – Där kände jag att jag hade gjort mitt. Jag kunde inte göra mer.

Den plan som han och styrelsen jobbat så hårt med var klar. Det var bara ett styrelsebeslut bort. Ekman gav beskedet till kollegorna och cykelsverige. Han avsäger sig ordförandeskapet och styrelseplatsen med omedelbar verkan. Likaså skedde med andra uppdrag han har haft i andra organisationer.

– Nu är jag inte innanför längre. Nu slutar jag att försöka åstadkomma förändring. Jag kommer alltid att vara intresserad av cykling men livet kommer mer att återgå till att titta på fåglar och andra saker som intresserar mig, konstaterar Ekman.

– Jag hoppas att man nu väljer att ta tillvara det som är bra i förändringen och att man inte krigar ner varandra så att inget blir kvar. Det är många anekdoter som berättats över fikabordet under intervjun. Det är dags att avsluta vårt möte. Jahn vet att han inte kommer att vara en del av cykelsporten längre och han säger återigen att det har varit en fantastisk tid.

Med de orden från Jahn Ekman avslutar vi mötet. Nu önskar vi på Cyclesport.se hela cykelsverige en God Jul!